Svensk ordbok 2009, webbversion

sätt`a sig verb satte satt, pres. sätter sätt·er1placera sig i sittande ställning Nollhon satte sig i fåtöljen och började läsa tidningen○ofta bildligt, spec. i ut­tryck för att väcka viss attityd (mot den egna personen)sätta sig i respekt○spec. äv.vara ned­låtande var­för måste han all­tid sätta sig på sina yngre kompisar?sätta sig (ngnstans), sätta sig (i ngt)sätta sig i sinnet att göra ngtsesinne 2 sätta sig på bakhasornasebakhas sätta sig till doms över ngn/ngtse1dom sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. sätia sik 2sjunka i­hop om byggnad, mark e.d. byggn.tekn.många av de äldre husen i centrum har satt sigsätta sigsedan 1556Subst.:vbid1-354288sättande (till 1), sättning (till 2)